Har just lyssnat på en riktigt bra live konsert med Matt Corby. Det är jag glad för!
Varför inte låta er som
tittar in här ibland få möjlighet att lyssna och bedöma själva? De flesta
känner säkert igen hans underbara låt Brother? Matt Corby är definitivt en
person värd att kolla upp lite närmare.
Matthew John
Corby föddes den 7 november 1990 och växte upp i Sydney. 2007 deltog han i Australien
Idol (16 år gammal). Där började Matt Corbys musikaliska karriär.2011
röstades Corbys "Brother" fram som den tredje bästa låten, det året, i Triple J program
”Hottest 100”.
Den här konserten är från den 2 juni i år, då han spelade med sitt band på Triple Js "One Night Stand" i Dalby.
Matt spelade följande låtar:
Kings, Beggars, Queens and Thieves Runaway Made Of Stone My False Gospel Soul's A Fire Brother
Då var det
dags för lite modernare tongångar och som vanligt strömmar det ut bra musik
från alla möjliga och omöjliga håll. Passar bra
nu när sommarregnet smattrar mot fönstret...
Dagens tema är musik i sommarnatten. Föresten den funkar även på dagen. Vi börjar med Daughter och hennes ljuvliga låt Run.
Nästa YouTube klipp är den tidlösa låten Ain't No Sunshine (Bill Withers Cover) med Sister Crayon.
Här kommer tre på raken. Först ut är The Paper Kites och somriga låten Bloom. Sedan direkt på med Hayden och deras More Than Alive. För att avslutas med Of Monsters and Men och underbara Lakehouse (Live).
Då andas vi ut och sedan in och sedan ut igen och sedan föreslår jag att vi lyssnar på Ray LaMontagne och Hold You In My Arms.
Fortsätter med The Record Summer och fantastiska An Enormous Anger Grows in Brooklyn.
Vad sägs om Alex Winston och Black Keys cover Everlasting Light. Mycket, mycket bra...
Beirut och The Rip Tide är en låt som bara växer och växer.
Jag har glädjen att få avsluta med en väldigt skön låt som kom för några år sedan. Lyssna själva på The Heavy och låten How You Like Me Now. Vilket gung vilket flyt, det känns som jag flyttat mig bakåt fyrtioett år i tiden. Lysande!
Nu på söndag är det exakt 50 år sedan Radio Nord sände programmet Topparnas Topp!
Givetvis är detta radioprogram värt en eller flera lyssningar. Men till att börja med föreslår jag att du/ni sätter dig ner med lite vin nu på söndag, förslagsvis klockan 18.30, i din/er favoritsoffan, hängmatta, fåtölj, solstol eller vad du/ni brukar koppla av. Se till att du/ni inte blir störda den närmaste timmen. Klicka därefter på Radio Nord länken här nere och öppna programmet i din dators musikspelare. Känn sedan hur det tidiga sextiotalets musikaliska vingslag drabbar dig med full kraft. Varsågod och njut!
PS! det är helt OK att fuska och lyssna på programmet nu i midsommar, eller när det bäst passar.
Boy & Bear kommer till Way Out West den 9-11 augusti.
Jag vill slå ett slag för Aussiebandet, nu när det når våra breddgrader och är du på plats nere i Göteborg under festivalen så tror jag inte du kommer ångra dig om du väljer att se bandet.
Boy & Bear består av:
Dave Hosking - sång & gitarr
Killian Gavin - gitarr & sång Jake Tarasenko - bas & sång Tim Hart - trummor & sång Jon Hart - keyboard, mandolin & sång
Vi börjar med en suverän liveversion av låten (klicka på länken)
Milk & Sticksfrån Triple J inspelad på The Forum, Melbourne.
Sedan kommer tre YouTube filmer så ni själva kan avgöra om bandet är värt att kollas upp.
Först lyssnar vi på låten My Only One.
Sedan kommer Part Time Believer.
För att avrundas med deras fantastiska Feeding Line.
När vi ändå är inne på låten Feeding Line så måste jag även plocka med Julia Stone coverversion av låten.
Efter det senaste inläggets djupdykning i det musikaliska sextiotalsträsket kanske det är på sin plats med lite bra nutidslåtar? Håll till godo!
Vi inleder med gruppen Metric från Kanada och låten Lost Kitten. Den sätter sig i huvudet och är omöjlig att få bort. I alla fall mitt huvud! Det brukar oftast vara ett bra tecken. Inte alltid, men i det här fallet stämmer det.
Varför inte fortsätta med Cold Specks och Winter Solstice?
Njuter i fulla drag av Giant Giant Sand och deras Forever And A Day. Musik het i min smak!
Husky och låten History's Door är en av dessa låtar som har den egenheten att den hela tiden växer. Den kom i början av året och jag märker att jag fortfarande söker mig till den. Vilket är ett gott tecken för en blivande klassiker.
Har just upptäckt duon Noosa. Det är två musiker från New York bestående av Sky Barbarick and Matt Buszko. Lyssna på Nossa i den sköna låten Walk On By.
Jag slutar som jag började med gruppen Metric. Den här gången med låten Breathing Underwater.
Sakta men säker jobbar jag mig framåt genom musikhistorien, min musikhistoria rättare sagt. Det tar sin tid...
Vi är framme vid maj 1962 och jag tänker avsluta detta inlägg när vi kommer fram till 30 juni. Ni kommer säkert förstå varför. Kanske du kan hitta någa pärlor i denna uppsjö av melodier. Men först vill jag plocka in en melodi, jag missat i en tidigare genomgång, som bara måste med. Den fanns med På Radio Nords första Topp 20 lista den 12 april 1961. Buzz Clifford och hans Baby Sittin' Boogie.
Då var det avklarat. Då snabbspolarv vi oss fram till maj 1962 och The Sensations med Let Me In. Någon som minns den godingen? Inte, här är den i alla fall!
Owe Thörnkvist fick en hit med melodin Wilma. Den slog på Topp 20, men lyckades bara ligga på Tio i Topp en vecka. - Jabadabadooo
Själv blev jag barnsligt förtjust i en melodi med The Raiders. Tror inte att det är så många som kommer ihåg den, eller? Dardanella hette den och det blev deras enda hit men den fastnade för livet. Tyvärr hittar jag den inte med The Raiders utan jag väljer att plocka med den med en snubbe som heter Roger Paulsson för att ni ska få höra hur melodin lät.
Den gamla hjälten Roy Orbinsson hade en liten hit med Dream Baby. Den var värd högre listplaceringar än den fick här i Sverige, tyckte jag.
The Kingston Trio fick en stor hit med Where Have All The Flowers Gone. Den togs sig upp till en andraplats på Topp 20 den 20 juni 1962 och fick som bäst en tredjeplats på Tio i Topp. En låt som alla vet hur den låter och de flesta kan sjunga med i, men få vågar erkänna att de tyckte den var bra. En lägereldslåt som jag fortfartande förknippar med korvgrillning och en sexpack mellis...
Så dök en skön snubbe, vid namn Ernie Maresca, upp med en melodi som hette Shout Shout. Fantastiskt är bara förnamnet! Det är en överdrift att säga att den blev en stor hit i Sverige, men hos mig blev den gigantisk!
Kommer ni ihåg Russ Conway och hans melodi Lesson One? Den gick direkt in på förstaplatsen på Tio i Topp den 26 maj och låg etta tre veckor i rad.
Clyde Mcphatter släppte en skön melodi som klättrade upp på listorna i maj 1962. Den hette Lover Please och det var en låt som jag omedelbart gillade.
Den nionde juni gick fyra melodier in på Tio i Topp och jag väljer att plocka med tre av dem (sorry Perry Como och Caterina). På andra plats gick Brian Hyland in med Ginny Come Lately, på femte plats Cliff Richard och Do You Wanna Dance och på sjunde plats Adam Faith och As You Like It.
Nej jag ångrade mig. Tar jag med sånt skräp som Adam Faith så kan jag lika gärna ta med Perry Como. – Oh, oh oh...
Nu ska ni få höra skillnaden mellan en ballad utan känsla, den med Perry Como menar jag och den vidunderliga känsla som förmedlas av Ray Charles i melodin I Can´t Stop LovinYou. Fast det där begrep jag ingenting av då.
Luffarevisa med Sven Ingvars gick direkt in på förstaplatsen på Tio i Topp den 23 juni. Vad säger ni om det? Tyvärr hittar jag inte den på YouTube och därför blir det inget upplagt klipp med dem.
Så istället kör vi Twistin Patricia med Jerry Williams & The Violents trots att de inte tog sig in på någon lista alls. De kom sist bland de utslagna på Tio i Topp den 30 juni.
Sedan går vi vidare men två favoriter. Mike Sarne och Come Outside och Freddy Cannon med Palisades Park
Här kommer ett passande slut, i alla fall för mig. Den 20 juni 1962 gick Dion in på 29 plats på Topp 20 plus 10 med Lovers Who Wander och den 27 juni (Radio Nords sista Topp 20 lista någonsin) tog sig Dions låt upp på 24 plats.
Söndag den 24 juni 1962, klockan 19.30, sändes specialprogrammet "Topparnas Topp" med programledare Larsan Sörenson. Det var ett specialprogram där de sextio Topp 20 listorna som sänds under Radio Nords 16 månaders långa livstid samanställts till en enda Topp 20 lista.
Söndagen (dagen efter midsommardagen) den 24 juni klockan 18.30, (vi hade ingen sommartid 1962) hade jag planer på att samla några vänner för att lyssna igenom hela programmet, ja jag har det inspelat och riktigt grotta ner mig i nostalgiträsket. Då är det exakt 50 år sedan programmet sändes. Det vill säga om världen hade varit perfekt, men nu är den inte det. Därför bestämde sig TV4 för att spela mig ett spratt. Matchen Hammarby - Öster, som skulle spelats måndag den 25 juni har flyttats till söndag den 24 juni klockan 18.00. Istället för att sitta framför musikanläggningen och lyssna på musik från när det begav sig så kommer jag att sitta på Söderstadion för att lyssna på läktarmusik i realtid. Nog om detta...
Lördag den 30 juni 1962 spelade Radio Nord sin sista melodin, för det var vad låtar och sånger kallades på den tiden och det är därför jag skrivit det genomgående i detta inlägg). Den sista melodin som tonade ut i etern var, passande nog, Stick iväg Jack med Monica Zetterlund. Jack Kotschack radionordsaga var slut och båten Bon Jour hade därmed symboliskt sänkts för alltid.
Lite mer om Radio Nord.
De två sista filmerna får bli en hyllning till Radio Nord och dess korta (16 månader)livsgärning. Jag tror inte folk förstår hur mycket den radiostationen förändrade musiklyssnandet i Sverige.
Genom åren har det med jämna och ojämna mellanrum dykt upp låtar som jag tycker har stuckit ut, på ett positivt sätt.
Många av dessa nådde aldrig ut till mer än ett fåtal. Mycket beroende på att de var för långa att spelas i radion. Andra slog när man minst anande det. Här är några kända och okända som jag letade upp ur min skivsamling igår.
Jag börjar med Ian McNabb och hans låt You Must Be Prepared To A Dream från albumet Head Like A Rock (1994). Sammarbetet med trummisen Ralph Molina basisten Billy Talbot från gruppen Crazy Horse blev helt lysande.
Gruppen Jellybread släppte en utmärkt album på skivbolaget Blue Horizon 1970. Men det var en låt på plattan som stack ut och knäckte mig totalt. Låten heter Evening och när jag lyssnade på den igen var det som om tiden stod stilla.
Som ni kanske förstår var det här en period i mitt liv då jag var het inriktad på engelska vita bluesband. Helst lite mindre kända band.
Här kommer bandet Spirit of John Morgan med en udda blueslåt som jag direkt fastnade för. Ni förstår säkert varför om ni ger den tio minuter av er tid. Det är den värd! Låtens namn är Yorkshire Blues. Albumet spelades in 1969 men gavs ut först 1971.
Ska vi gå över till låtar med lite kortare speltid. Couldn't Get It Right är en underbar låt från 1976 med det amerikanska bandet Climax Blues Band.
1988 kom Beds Are Burning med det australienska bandet Midnight Oil och knockade mig totalt. Fick samma upprymda känsla då som när jag för första gången hörde 2 4 6 8 Motorway med Tom Robinson Band, eller när You Really Got Me med Kinks kom 1964.
Bob Seger och hans låt Turn the Page, från 1973, behöver inte någon längre introduktion.
Avrundar med en låt från i år, men ändå känns det som den kom ut för väldigt länge sedan. Viket stämmer. Här är en utmärkt version av Neil Youngs After The Gold Rush med Patti Smith.
Dion Francis DiMucci född den 18, 1939. Hittade fyra videoklipp från en Belgisk liveinspelning och jag blev så löjligt lycklig...
Dion är min första idol och musikaliska hjälte. Låtar som Runaround Sue, The Wanderer, Ruby Baby, The Majastic, Drip Drop, Sandy, Born To Cry, A Lover´s Prayer och Little Diana fick mig fast för livet. jag har följt hans karriär sedan 1961 och märkligt nog blev/blir jag aldrig besviken. Nog om detta över till dessa klassiska filmer från en annan värld, en annan tid. Bildkvaliten är under all kritik, men ljudet är väldigt bra och i min värld är musik, först och främst, till för att lyssnas på. Åtta låtar spelas i dessa fyra YouTube filmer. Allt är inte bra, men det som är bra är magiskt:
Film Ett The Wanderer Donna The Prima Donna
Film Två Won't Cry Anymore If I Had A Hammer
Film Tre I'll Fill Your Pockets With Gold Blowin' in The Wind
Film Fyra Ruby Baby Runaround Sue
Igår
sa Dion, på sin Facebooksida, angående denna spelning att han inte hade ekonomi
att låta sin kompgrupp flyga med till Bryssel, så han använde sig av storbandsarrangemang.
Efter denna show kastade han dessa orkesterarrangemangen på sophögen.
Sveriges nationaldag, även svenska flaggans dag, firas den 6 juni varje år och är en helgdag i Sverige. Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung 1523.
Tidigare firades 6 juni som svenska flaggans dag och det var först 1983 som dagen fick status som nationaldag. Sedan 1996 är nationaldagen en salutdag, och från och med 2005 är nationaldagen även en helgdag.
Men strunt i det. Dags för lite musik.
Vi börjar med gruppen The Trouble With Templeton och låten Someday Soon.
Snabbt över till gruppen Eliza and the Bear och deras Brothers Boat.
David McCaffrey blir mitt tredje val. En skön remix på låten Stars.
Vad sägs om Kelli Scarr och You Could Be So Great.
Har hittat en coverlåt med underbara Julia Stone. Ni vet hon från den australienska syskongruppen Angus & Julia Stone. Låten heter Bloodbuzz Ohio och är en cover av The Nationals singel från 2010. Julias andra solo album har just kommit ut och heter "By the Horns".
Avslutar med en jullåt. Ja, det verkar kanske märkligt, men eftersom det är med Dexy´s Midnight Runners och låten är en gammal Slade låt vid namn Merry Xmas Everybody (live) från 1982. Ljudet är inte det bästa, men bilderna från videon är magiska.
Det var sex låtar vilket passar bra den sjätte juni.
