Äntligen är Magnus Carlsons låt om betydelsen av att växa upp på en
arena som präglat livet för så många.
Den finns nu att köpa och ladda ner på iTunes och liten andra platser på
nätet. Gör det! För det är en mäktig ballad som berör.
Själv vaknade jag lite före fyra i morse och kunde inte låta bli att gå in
på iTunes och se om den släppts. Det hade den... Givetvis laddade jag ner den
direkt. Sedan gick jag in på Spotify för att se om den fanns att streama. Det
gjorde den. Snabbt lade jag ut den på Facebook, för att sedan krypa till kojs
igen.
Men oron gnagde i mitt sinne. För visst borde det vara Hammarby som släppte
nyheten först? Upp ur sängen, på med datorn, in på Facebook för att deleta.
Innan jag tryckte på knappen såg jag att Anders redan gillat inlägget. Vad
gjorde du uppe så sent, eller rättare sagt tidigt?
Ner i sängen igen för en timmes ytterligare sömn.
Här är Hammarbys promotion video för låten och lite stolt är jag för att fått äran att vara med på ett litet hörn.
Vi fick höra hela låten i torsdags när Hammarby hade sin (upptakts) sponsorsträff. Dessutom spelade Magnus låten akustisk. En naken version som fick armarna att knottra sig. Jag spelade in hela den versionen på min iPhone och blev förvånad över hur bra det lät. Om jag visste hur man lägger ut den på YouTube skulle jag göra det. Givetvis efter att ha inhämtad Magnus tillstånd först. Vi får se hur det blir?
Gruppen Wildlife Control har släppt en fantastisk energisk liten pärla med titeln Analog Or Digital från deras senaste EP Spin. Bra start på dagen. Pang på direkt, precis som låten:
Och imorgon släpps Magnus Carlsson (Weeping) underbara låt "Platsen i mitt hjärta". Är det någon som undrar vad platsen heter så stavas det S ö d e r s t a d i o n.
Inte för att jag kan komma på någon jag känner med dessa namn, men grattis ändå på namnsdagen! Nu blir det istället mycket musik med en man vid namn Jon. Fast först...
Alabama Shakes första fantastiska platta är snart i var mans hem. Förhoppningsvis! I alla fall i mitt. Både CD och Vinylen är beställda. Om det fortfarande är någon som undrar vad jag talar om så klicka på denna länk: En akustisk version av låten "I Aint the Same"
Sedan tänker jag fortsätta med Jon Fratelli. En skotte med en underbar sångröst och känsla för att skriva bra melodier. Med det sagt så inleder ologiskt med en cover som inte behöver någon mer presentation It's All Over Now, Baby Blue.
Vi vidare med en egen lå Jon Fratelli låt, I'm Not the King of Rock 'n' Roll som sätter sig direkt. Jag gick och nynnade på den här låten en hel dag efter bara två lyssningar. Den måste låta helt fantastiskt live. Jon´s röst påminner väldigt mycket om, ja ni vet nog vad jag menar...
Drar ner tempot och njut av Jon Fratelli i låten Airplanes, ensam på piano. Vackert, innerligt och njutbart.
Nu har givetvis Jon Fratelli en historia bakom sig innan han gav sig på sitt soloprojekt. Hans riktiga namn är John Lawler och han inledde karriären i bandet Fratellis tillsammans med Barry Wallace (Barry Fratelli, bas) och Gordon McRory (Mince Fratelli, trummor). Jag hade dessutom glädjen att se dem spela på Debaser innan de splittrades. Så här lät de på debutalbumet Costello Music (2006).
Sedan gick Jon Fratelli vidare och bildade bandet Codeine Velvet Club med Lou Hickey 2008. Jag väljer att spela låten I Am The Resurrection live från Glasgow 04/11/09. Bästa låten på deras första och enda album som också hett Codeine Velvet Club.
Avslutar med ytterligare en live låt med Jon Fratelli. Daddy Won't Pay Your Bill. Snart dyker hans andra soloskiva upp.
Mina måndagar har blivit heliga. Det är en dröm att kunna ta det lugnt och fylla högtalarna med musik. Sätter sig inte låtarna direkt så går jag bara vidare till nästa. De jag fastnar för hamnar för det mesta på denna blogg.
Denna morgon hade jag avsatt till att börja fila på musikminnen från 1961. Jag låg i sängen och bläddrade i böckerna "Stick iväg Jack", boken om Radio Nord och "Tio i topp med de utslagna på försök 1961-74"
Men först satte jag mig ner och lyssnade på musik från olika webbsidor som jag brukar lita till. Så här har ni ett gäng bra låtar. Det blir en lugn och behaglig förmiddag som ni kommer märka.
Bandet heter I Am Harlequin men bakom det bandet står Anne Freiersom sjunger så innerligt bra, skriver låtarna och producerar. Här hör vi henne i låten Wild One och jag ärförstummad. Vilket underbart soundtrack att vakna upp till. Jag fick lov att släppa böckerna, blunda och lyssna...
Vi fortsätter på den lite lugna inslagna linjen. Chet Faker kommer från Melbourne och jag har min dotter att tacka för att denna kontinent numera finns på min "musik värd att leta efter" - lista. Lyssna på låten I'm Into You och njut.
Nneka står på tur med låten Shining Star soul när den är som bäst. Tycker den passar in i detta mixinlägg av skön musik...
Niia är en sångerska som jag vet väldigt lite om. Däremot vet jag att hon gör en suverän cover på Tears For Fears åttiotals hit, Mad World.
Markus Krunegård behöver ingen presentation. På onsdag släpper han sin nya skiva "Mänsklig värme". Första låten knockade mig direkt och den fick mig upp ur sängen med en litet löjligt leende på läpparna. Låten Korallreven & Vintergatan är en blivande klassiker.
Hög tid att vrida fram klockan en timme om du nu råkar glömt det.
Under tiden du går runt och ställer om klockorna så kan du
förslagsvis lyssna på de här fantastiska versionerna av Bob Dylan låtar. Första ut är den den irländska gruppen Flogging Molly med klassikern The Times They Are A-Changin. All musik kommer från skivan Chimes of Freedom. Samtliga låtar utom den sista (som är med Dylan själv) är med andra artister som tolkar Bob Dylans musik till förmån för Amnesty International (50 år).
Nästa låt är en fin countryversion av låten You're Gonna Make Me Lonesome When You Go medMiley Cyrus & Johnzo West ...
Tredje valet från Chimes of Freedom är med Seal & Jeff Beck. En underbar version av Like A Rolling Stone.
Som fjärde låt väljer jag The Gaslight Anthem och Changing Of The Guards.
Avrundar det här inlägget med Mick Hucknall (sångaren i Simple Red). Han gör underverk med One of Us Must Know (Sooner or Later). En fröjd för örat...
Som alla förstår är den här trippel-CD värd att inhandla. Dels för den goda sakens skull, men först och främst för musiken.
Det gäller att inte glömma ta med sig musiken vart du än går. I alla fall är det så för mig.
Då hinner du med att höra en bråkdel av all musik som ständigt fylls på från diverse håll. Det är bara att inse att det alltid kommer finnas musik som du aldrig kommer få höra och njuta av. det är bara den du råkar komma över. Slumpens skördar. Den här lyckades jag få korn på nu på morgonen. Gruppen heter HAIM, låten är tagen från deras debut EP och heter Forever. Den har något speciellt som sätter sig direkt.
Jag har just beställt två nya John Mayall skivor från Amazon.co.uk. Den brittiska blues sångaren är en av de artister som jag har följt från start. Har faktiskt de mesta som han släppt och köper slentrianmässigt alla nya skivsläpp. Vi får se hur de här två skivorna står sig i samlingen, när de kommer. Så här lät han 1966 när den helt fantastiska plattan "Blues Breakers with Eric Clapton" kom ut. Även kallad "The Beano Album" på grund av tidningen Eric Clapton läste på omslaget. Jag väljer All Your Love. Imorgon hade jag antagligen valt en annan låt...
Vi blev i eld och lågor när det blev klart att John Mayall & The Blues Breakers skulle komma till Nalen. Givetvis stod vi längs fram och väntade ivrigt på att få se Eric Clapton, vår gitarrgud. Men besvikelsen gick att ta på när vi insåg att Clapton lämnat guppen och istället dök en ny och okänd gitarrist upp med namnet Peter Green. Besvikelsen varade bara tills första låten drog igång, sedan var vi i himlen. Peter Green gjorde ingen besviken och lyckan var stor när skivanA Hard Road kom ut 1967. Lyssna själva på låten The Super-Natural.
Avslutar morgonens inlägg med en låt jag blev glad av. Det låter väldigt mycket Travelling Wilburys, på ett bra sätt. Roxette med den nya låten Lover Lover Lover (med George Harrison gitarr och allt). Hur som helst så gillar jag det jag hör och blir spontant glad av musiken.
Nu är det bara att dra upp volymen och få lite drag i högtalarna...
Underbar lite pärla med The Hives. Det är bara att följa titeln och Go right ahead.
ELO släng er i väggen! Vi tar den igen och då är det inte helt fel med en uppdragen bas. Då låter det så här.
Och om vi drar ner tempot efter denna adrenalinkick så vad kan vara bättre än Kevin Rowland (Dexys Midnight Runners) och hans vackra, spröda, sköna, It's Ok Johanna. Välkommen in i marsnatten som obevekligen går mot lördag och Frukost Klubben... Nej visst ja, det var femtiotalet.
Ännu en fantastisk morgon med sol som strålar in genom fönstret.
Tycker att det passar utmärkt med att börja morgonen med Jesse Woods och låten Ugly Dress. Tycker den passar utmärkt just i denna stund. Dessutom är det ett tips från min dotter i Australien som numera har en alldeles fantastisk musiksmak.
Följer upp med en av mina favoriter från förra året. Aaron Embry i låten No Go.
Avslutar med en låt som sätter sig direkt. Aaron Freeman sjunger As I Love My Own. Sommarpopp sanne minna ord.
Börjar jobba om 15 minuter men två Beck hinner jag nog tipsa om.
Den först är en ny låt från filmen "Jeff Who Lives At Home". Den heter Looking For A Sign. Det går en doft av Neil Young genom låten. Om ni förstår vad jag menar?
Den andra låtenmed Beck är en John Martyn cover och heter Stormbringer.
Hade en skön och avkopplande start på morgonen med dessa två som jag givetvis delar med mig, med glädje. Dags att börja jobba...
Har bara en halvtimme på mig. Men en halvtimme är trettio minuter.
Den första är med den Australienska gruppen Texture Like Sun, från Melbourne, låten heter Bottle:
Efter som jag har lite ont om tid så är det bara pang på nästa. Den här kom förra året (är från filmen Apart) med Jessica Lea Mayfield och har den fantastiska titeln (David Bowie I Love You) Since I Was Six.
Avslutar med den fantastiska Kevin Rowland och en ny Dexys Midnight Runners platta. Den senaste kom för 27 år sedan. Nu kallar han bandet, kort och gott, för Dexys. Den njutningsbara låten heter Nowhere Is Home.
I natt vakande jag plötsligt upp, klarvaken med en ingivelse. Varför inte försöka få mina musikaliska influenser på pränt? Är det överhuvudtaget möjligt?
Undra hur det skulle vara att försöka lista all den musik som påverkat mig till
den jag var, blev och är idag. Musiken har varit med mig genom livet vilka skeden det än har befunnit sig i. Är det överhuvudtaget möjligt att genomföra ett sådant projekt? 1960, det är 53 år sedan och eftersom jag fuskar lite i början och låter 1959 slinka med på ett bananskal, så blir det 54 år. Som jag ser det kommer det att ta minst ett par år att genomföra. Vi får se om jag orkar, men sextiotalet är jag själv väldigt mån om att ta i mål. Slutet av sjuttiotalet är också väldigt intressant. Om jag inte kommer jag aldrig få svaret. Så vad väntar vi på? Då kör vi och ser hur långt jag orkar...
Jag kan inte tänka mig en dag utan att få möjlighet att leta, spela och
lyssna på musik. Tror att det behovet alltid funnits. Någonstans måste jag börja
och 1960 känns som ett väldigt bra startår. Jag var nio och skulle fylla 10. Men 1959 då? Ok, en liten mjukstart!
1959
De två först låtar är från 1959 och de sitter i huvudet, tror till och med att jag kan sjunga dem i sömnen. Första låten kom etta i melodifestivalen och heter Augustin och är med Siw Malmkvist (För har jag nu bestämt mig så måste allt med även det som kan tyckas lite tveksamt idag...)
Den andra blev också en landsplåga och är med Lill-Babs. Någon i min ålder som inte kommer ihåg Klas-Göran. Hand upp! Sitter du där med handen i luften så ljuger du...
Den skulle också ha varit en tredje låt, men tyvärr hittade jag inte den på YouTube. Sven-Gösta Jonsson borde varit med (han gick även under namnet den rockande samen). Känd för låten Vid foten av fjället. Känns titeln igen? Annars kanske Jag är lapp och jag har mina renar väcker minnet till liv?
1960
Vissa år har onekligen betytt mer än andra. Därför känns det omöjligt att säga
att jag varje år ska lista 10 låtar. Utan det blir som det blir beroende på vad som går att få fram. Ibland kan det bli sju låtar och speciella år 43 låtar. Men då kommer jag dela upp inläggen i flera delar. T.ex.
1967 del tre...
Då börjar vi och den första låten från 1960 som dyker upp i mitt huvud det är The Shadows
och deras underbara Apache.
Nästa sång som dyker upp är med The Everly Brothers och deras Cathy's Clown. Det skulle bli mera stämsång under 1963, men det återkommer vi till.
Från ingenstans dök denna lilla pärla och skog knock på oss barn i Sköndal (kanske en liten överdrift). Någon som minns Carli Tornehave och Flickor Bak I Bilen. Mer känd med Siw Malmkvist och senare med Kurt Olsson.
Sista låten får bli en försmak åt vart min musik smak var på väg. Fast jag tror det är lite fusk. Kan inte tänka mig att jag hörde Chubby Checker innan 1961 och då var det med låten Let's twist again. Men historien säger att hans första listetta var med The Twist och året var 1960. Så let it be!
Det får räcka. Det här första året var lite svårt att få grepp om. Det här är mina minnen och det är inte alltid att det stämmer med hur det verkligen såg ut. Men det bjuder jag på för:
Jag tror knappas att jag börjat ratta in Radio Luxembourg, i smyg, på nätterna.
Radio Nord hade inte startat (det gjorde de först 1961). Deras Topp 20 listan hade premiär den 10 april.
Klas Burling startade programmet
Rock 61 den 8 oktober. Året efter fick det namnet Pop 62 (där han presenterade
Englands-listan och USA-listan).
Första programmet med Tio i Topp kom 14 oktober 1961 och Kvällstoppen startade den 10 juli 1962.
Därför tror och hoppas jag att det blir lite lättare att få grepp på dessa år i de kommande genomgångarna. Ser verkligen fram emot 1961:
Visst tusan kan Du och jag göra skillnad. Hammarby handboll har givit oss
tre fantastiska SM Guld åren 2006, 2007 och 2008. Det tackar jag för genom att stödja insamlingen: "Mot
Tusen1000"!
På Hammarby handbolls hemsida går det att läsa mer, men sammanfattningsvis
går det ut på: "Om tusen personer tecknar sig för ett säsongskort (à 1000 kronor)
för den kommande säsongen 2012/2013 så klarar Hammarby Handboll
elitlicensen".
Givetvis går det att lyssna på lite skön musik och läsa vidare. Jag väljer Spiritualized och låten Little Girl som de spelade live at Maida Vale for BBC Radio 6 Music...
Då fortsätter vi. För ett och ett halvt dygn startade insamlingen och klockan 09.36 idag har
428 stycken säsongskort bokats upp. Är inte det magi mina vänner. men det
återstår 572 för att nå upp till målet, som måste vara uppfyllt senast onsdag
den 21 mars. Snabba puckar, eller bollar kanske man ska säga.
Går på nästa låt innan jag går skriver vidare. Det blir gruppen Django Django och deras låt WOR. Jag hoppas den smittar av sigpå ett positivt sätt så att detta inlägg får önskad effekt.
Sirenerna ljuder!!!
På länken ovan går det att boka upp sig på ett eller flera säsongskort. Kanske lite dyrt för många, men varför inte gå ihop
med ett par tre grannar och dela på ett säsongskort. Eller fem, sex grannar och dela på två säongskort. Då får ni sällskap till hemmamatcherna i höst, vilket kanske är trevligare.
Nu visar vi att Bajenfamiljen
sluter upp och går ihop när det blåser kyliga nordanvindar runt knuten. Vi
kanske kan värma oss tillsammans i Eriksdalshallen nästa höst! Och då vara stolta över det vi presterade under ett fåtal dagar i mars detta år...
Det musikaliska avslutningen av detta inlägg kom som en blixt från en klar himmel. Mahogany och den bästa versionen av den underbara Feeling Good. Den engelska blues gruppen Mahogany första och enda LP kom ut 1969 och jag fick tag på ett ex. 1970. Skivan låg och skrek, "kom och köp mig", i en av PUB´s reabackar.
Om nu alla mår så bra som jag hoppas kanske drömmen om att vi nästa höst fortsätter spela elithandboll i Eriksdalshallen, går i uppfyllelse! Fast då krävs det att denna aktion lyckas och sedan att vi klarar av det svåra kvalet. Men om vi gör det!
Vad stolta vi kommer vara över det vi tillsammans presterade under ett fåtal dagar i mars detta år. En miljon för en passion...
Upptäckte Tyler Bryant 2010 och föll som en fura. Trots att den här typen av musik inte varit min "cup of tea" sedan början och mitten av sjuttiotalet.
Men med Tyler Bryant påmindes jag åter om varför jag älskade grupper som Led Zeppelin och Mountain i mina unga år. När riffen drog igång i låten Where I Want You spred sig ett leende över mina läppar och till sinnet blev jag 21 år igen. Precis så gammal som Tyler är nu, (född 1991). Lyssna själva och bedöm:
Tänker fortsätta det här inlägget med ytterligare två låtar av Tyler Bryant. Nästa låt heter Speed of Sound och visar att Tyler inte är en dagslända:
Sista låten heter Shackles och är
en underbar blueslåt med slide
och en skön känsla:
Det finns vissa låtar som gör mig glad och melodier som sitter...
Dawes är numera ett av mina favoritband och tillsammans med Mumford &
Sons blir det så bra, Viruset kallas musikglädje och jag vill inte bli vaccinerad. Lyssna
på konstellationen i låten When My Time Comes
och ni förstår varför:
När vi ändå är inne på favoriter så måste jag framhålla Lissie som jag sett både på Debaser samt i London på O2 Shepherds Bush Empire. Här i en cover på Fleetwood Mac's Go Your Own Way:
Say no more! The Preachers med Take a Card. I mitt tycke en underbar pärla:
Fick ett infall och kände en omotståndligt behov av att höra Anders F Rönnblom och hans fantastiska Jag kysste henne våldsamt. Sagt och gjort:
Och eftersom jag ändå är inne på gamla favoriter så är det inte många låtar som slår Derek and the Dominos, eller rättare sagt Eric Clapton och hans tidlösa låt Layla. Den första från Madison Square Garden 1999. Den andra i en jazzigare version med Wynton Marsalis. Med dessa två olika versioner, avslutar jag kvällen:
Musiken flödar och jag är väldigt glad över att NPR Music gjort dagens livekonsert tillgänglig.
Det finns inte mycket mer att tillägga än att klicka på play, dra upp volymen lyssna och njut. D.v.s om du nu har min musiksmak. Annars är det bara att gå vidare i livet och hitta på något annat.
Klicka på länken och 50 minuter live musik blir omedelbart tillgängligt:
Den första är en skön cover av en MGMT låten Kids med gruppen Lady Danville. Skön musik att arbeta till:
Fortsätter med cover spåret. Gruppen Seven Mary Three gör en fantastisk live version av Otis Redding That's How Strong My Love Is. Ett litet fynd jag är glad över att ha hittat så här på onsdagskvällen:
Kelly Paige får avsluta kvällen med njutbara Hurt Like Me. Jag är svag för den här typen av låtar:
Hinner lägga upp några låtar som jag tror kan växa om de får chansen.
Den första är med en Aussie grupp från Brisbane vid namn Busby Marou och deras smeksamma Biding My Time. En skön låt jag gärna slår ett slag för:
Den andra låten för kvällen, som verkar gå det stillsamma spåret, blir med Sarah Jaffe. En kvinna med en mycket behaglig röst. Låten heter Clementine:
Vill även slå ett slag för denna lilla pärla. Det är duon Wild Child och låten heter Pillow Talk. Jag är lite svag för den här typen av låtar. Andra bra exempel är Angus & Julia Stone, Achoo! Bless You och She & Him för att nämna några...
Jag fortsätter ihärdigt att slå ett slag för Alabama Shakes här live i låten You Ain't Alone.
- Fantastiskt! I april kommer albumet...
Avslutar kvällen med Butterfly Boucher, ja hon heter så och jag antar att det är ett artistnamn. Låten heter Not Fooling Around.
Bruce Springsteen inledde 2012 års konsertturné
på Apollo Theater, New York den 9 mars tillsammans med E Street Band. Det blev åtta låtar från den nya plattan,
sammanlagt 21 låtar under kvällen. Två timmar och 10 minuter lång. Samt en massiv hyllning till Clarence Clemons.
Hyllningarna
till Clarence såg ut som följer:
Vårt motto är att dansa och gråta, säger Springsteen, Clarence Clemons ande är med oss ikväll.
Under sax solot i "Badlands" kliver
Jake Clemons fram från blåssektionen för att spela Clarence omtalade solo.
Bruce höll
även ett tal direkt till Clarence Clemons efter låten ”Death To My Hometown”:
"Vi
är så glada att vara här med dig ikväll på legendariska Apollo Theater. Vi är
glada att vara här igen - Vi har saknat dig! Ikväll har vi några gamla vänner
och nya vänner med oss... men vår inställning är detsamma. Vi är här för att få makten, timme efter timme ... Vi är här för att lägga ett öronbedövande ljudmatta över
lågkonjunkturen ... Vi är här för att locka fram leenden i ansikten, ett extra slag
i ditt hjärta och för att höja humöret i dessa svåra tider."
Men det var
i låten efter, "My City Of Ruins"
som saknaden efter Clarence blev så påtagligt. "Upprop!" skrek Bruce framför
varje medlem i bandet, som då tog ett eget solo. Och när de hade gjort det vrålade
Bruce: "Saknar vi någon?"
Sedan
tittade Bruce på publiken och vinkade.
"Ska vi sakna någon?" frågade
han igen och fortsatte: "Det enda
jag kan garantera ikväll är ... om du är här och vi är här, då är de här."
Första extranumret
dra igång, "Rocky Ground” med Michelle
Moore.
I "Tenth Avenue Freeze-out" fick Clarence Clemons en sista gripande
hyllning för kvällen. Bruce Springsteen höll ut mikrofonen mot publiken och bandet
slutade spela exakt efter sångstrofen ”And the Big Man joined the band”, då Big
Man alltid drog igång sitt sax solot i låten. Publiken vrålade ut sin hyllning
och sedan föll hela blåssektionen in i Clarence beryktade solo.
Låtlista: We Take Care Of Our Own
Wrecking Ball
Badlands
Death To My Hometown
My City Of Ruins
The E Street Shuffle
Jack Of All Trades
Shackled And Drawn
Waitin' On A Sunny Day
The Promised Land
Mansion On The Hill
The Way You Do The Things You Do
634-5789
The Rising
We Are Alive
Thunder Road
----------------
Rocky Ground (Michelle Moore)
Land Of Hope And Dreams/People Get Ready
Tenth Avenue Freeze-Out
Hold On, I'm Comin'
Lineup:
Bruce Springsteen - vocals, guitar
Roy Bittan - piano
Nils Lofgren - guitar, electric banjo, vocals
Patti Scialfa - guitar, vocals
Garry W Tallent - bass
Steve Van Zandt - guitar, vocals
Max Weinberg - drums with
Soozie Tyrell - violin, vocals
Charlie Giordano - keyboards
Cindy Mizelle - vocals
Curtis King - vocals
Clark Gayton - trombone, tuba
Curt Ramm - trumpet
Barry Danielian - trumpet
Ed Manion - saxophone
Jake Clemons - saxophone
Michelle Moore - vocals on “Rocky Ground”
Kvällen dokumenterades av satellitradiostationen SiriusXM och jag hoppas att konserten släpps på skiva så småningom.
Vi börjar med den kanadensiska gruppen Bahamas och deras sköna Lost In The
Light.
Det amerikanska LA bandet Races, släppte en EP kallad Big Broom, i slutet av förra året och från den väljer jag låten All For You. Albumet Year Of The Witch kommer ut i slutet av den här månaden.
Tror att detta är söndagens bästa fynd. Nightmare and the Cat med låten Sarah Beth den växer för varje lyssning och avslutar fantastiskt.
J.D. McPherson låt North Side Gal
måste bara med. Underbart! Vi förflyttas tillbaka till tider som flytt och de
gör det så bra. Det till och med hörs i inledningen hur tiden spolas tillbaka. Får faktiskt lite Fats Domino feeling...
Vi fortsätter på den inslagna linjen med lite hederliga rockgitarrer...
Vi avslutar med Sugar & The Hi Lows och See It For Yourself
